Gång på gång verkar jag få tillfällig minnesförlust när det är dags att göra aktiviteter som handlar om höga höjder. För jag är höjdrädd. Och jag verkar som sagt glömma bort det varje gång en spännande aktivitet kommer upp på agendan. Den här gången var det vandringsleden Ruta de las Xanas som lockade med bland annat en ravinvandring. Jag hade missuppfattat just den där ravinvandringen en aning. Jag trodde att jag hade läst att den var 100 meter lång, men när vi gick där, och ravinen fortsatte krök efter krök med branta stup började jag misstänka att det inte riktigt stämde. Och så var det ju. För ravinen var 100 meter djup på sina ställen. Ridå. Det var en hisnande, spektakulär och fullkomligt magisk upplevelse. Men också skrämmande och jag gick med darriga ben och tickande hjärta på flera ställen längs leden. Herregud vad högt det var ... När jag sedan var i Madrid och besökte takbaren (från förra inlägget) kändes det inte alls lika läskigt efter veckans upplevelse. Skulle jag göra om detta? Absolut. Det här var en otrolig upplevelse och den kommer garanterat dyka upp i en kommande berättelse. Förutom själva ravinen gick leden förbi vattenfall, genom byar och med otroliga vyer.