Dagarna går i alldeles för snabb takt här hemma. Innan vi visste ordet av var sommarlovet slut och vardagen tillbaka. Har inte riktigt vant mig än och försöker komma in i rutinerna så gott det går. När vi lämnade Båstad för att återvända till Stockholm var det med större vemod än tidigare. Jag var helt enkelt inte redo att lämna sommarlovet bakom mig. Vilket är ganska olikt mig då jag oftast brukar tycka att det är härligt att kasta mig in i höstterminen och allt som väntar. Det känns ärligt talat som om jag inte hann med i år. När jag gick den sista promenaden med hundarna längs stranden försökte jag njuta till max. Av lugnet, hundarnas glädje när de sprang över den öde stranden, havets vågor och den ljumma vinden.Jag skulle så gärna vilja ha mer av allt. Cykelturerna, krabbfisket, grillkvällarna, utflykterna, Spanien ... Och så skulle jag vilja ha tid för det vi inte hann med. Ligga på en filt på stranden i Båstad en sen kväll och kolla på stjärnorna, besöka Ängelholm, botanisera bland böckerna i bokhandeln ... Och ändå. Trots att jag gärna skulle vilja njuta av sommaren ett tag till har jag massor att se fram emot i höst. Jag släpper bok, jippi, och så ska jag redigera ett manus som jag har älskat att skriva. Verkligen älskat! Tog upp dokumentet i veckan och det var ren lycka att återse karaktärerna och allt som händer. Födelsedagar ska firas, jag och Marie ska göra en bokturné och så blir det en researchresa till Spanien väldigt snart. För att inte tala om allt höstmys som väntar. Tända ljus, mysiga lässtunder, skördetider, fester och annat härligt. Så, vart vill jag komma? Jag vet inte riktigt. Kanske bara till att det är okej att känna lite vemod över det som tog slut alldeles för fort. Över allt man hann med, men också över allt det där man tänkte att man skulle göra och som aldrig blev av. Och samtidigt längta efter det som väntar. Var sak har helt enkelt sin tid ...