Norra Spanien - en dold pärla

Jag är förälskad. Researchresan till Spanien gav så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Vilken otrolig kust, med massor att se och uppleva. I vanliga fall associerar jag Spanien med Medelhavet, torrt landskap, palmer mm. Men norra Spanien är helt annorlunda. Här är det höga berg, grönska och en vild atlantkust. Ett landskap som påminde om Irland där med de branta klipporna som stupar ner i havet. Jag önskar bara att vi hade haft fler dagar på oss.

Atlantkusten är magisk. Med sina branta klippor som möter det vilda havet. Helt otrolig miljö som jag inte kan få nog av.

Vi fick tips om att åka hit och wow, jag är så tacksam för att vi valde att lyssna då vi egentligen skulle köra åt andra hållet. Är så tacksam för att jag fick uppleva det här.

Det var riktigt brant dit ner och man gick längs en slingrande stundvis ganska stenig stig.

De här var så vackra. Vet inte vad de heter men vi såg dem lite överallt när vi körde längs kusten. De såg nästan ut som enorma gåspennor.

Det blev en hel del bilder och även om man inte kan fånga allt på bild fick vi ändå med en del av den här storslagna naturen. Att få chansen att besöka sådan här platser är magiskt och jag önskar att jag kunde resa ännu mer. Kanske via tåg eller med bil. Stanna där andan faller på och uppleva olika platser.

Det kom en annan familj som tog en bild på oss. Fint att ha som minne.

Bakom den stora stranden fanns en till, lite mindre strand. Hit nådde man enklast genom att klättra igenom en klippskreva. Den här platsen kommer garanterat vara med i det manus jag skriver på. Det är ett sidoprojekt som jag har och som jag bara blir mer och mer förälskad i :)

Vågorna längs kusten är verkligen enorma. Skulle nog aldrig våga bada här. Risken är att vågorna skulle dra med mig ut, eller hindra mig från att orka ta mig in till vattenbrynet igen. Tänk vilka krafter det finns.

Vi såg en fiskare på en klippa och jag undrar hur han kom ut dit. Kanske var det ebb? Eller så hade han en båt? Fast med tanke på de kraftiga vågorna så är det tveksamt.

När vi skulle gå tillbaka längs stranden hade det redan blivit dags för flod och vågorna tog sig allt högre upp mot strandkanten. Tänk så lätt det är att glömma bort tidvattnet och hur fort det vänder. Klippskrevan vi klättrade igenom blir till exempel vattenfylld när det är flod och då blir det så mycket svårare att ta sig från den lilla stranden. Lite skrämmande ...

Hur som helst var det här en av höjdpunkterna på resan. Den här magiska platsen måste jag bara återvända till i framtiden.

Om ni tycker om den här typen av inlägg får ni gärna gilla inlägget eller skriva en kommentar. Eller dela med andra. Allt gör mig väldigt tacksam och glad.

Kram, Jenny