Besök en vingård i Sydfrankrike

Under skrivkursen i Frankrike brukar vi besöka en vingård och gå på vinprovning. I år besökte vi två vingårdar. På den första vingården hade vi vinprovning och på den andra åt vi lunch. Vinprovningen var verkligen så trevlig - och rolig. Duncan, ägaren till vingården hade en helt fantastisk föreläsning om vinet de producerar och vi fick lära oss massor om druvorna, hur klimatet påverkar framställningen av vinet och hur de arbetar.

Visst ser det här nästan ut som ett feelgoodomslag? Tycker det är så kul att göra utflykter och upptäcka nya platser. Den här vingården besökte vi förra året också och de bjöd på fantastisk mat. Har tyvärr inga bilder från lunchen men bland annat bjöds det på råbiff, grillad makrill med grönsaker, rabarberkombott mm.

Här var den andra vingården. Den var ny för i år för oss. Förutom att prova vin berättade Duncan (vinodlaren) om platsen och slottet. Jag minns tyvärr inte när det byggdes, men idag bor Duncans föräldrar i en del av det stora huset.

Det var verkligen så intressant att lyssna på historien om slottet och vingården. Bland annat fick vi reda på hur viktigt klimatet är och att de senaste åren har varit en stor utmaning. Under 2020 drabbades de av frost som påverkade odlingarna, under 2021 var det väldigt mycket regn, 2022 var det otroligt fuktigt och det kom mycket svampar som torkade ut växterna. Under 2024 kom frosten igen. Så de kämpar verkligen med att skydda växterna och de hoppas mycket på att 2025 ska bli ett bättre år.

Vinprovningen var verkligen underhållande och trevlig. Duncan bjöd på sig själv och var frikostig med information. Måste nog säga att det är den bästa vinprovningen jag har varit på.

Omgivningarna var verkligen fantastiska. Tänk att bo så här. I ett stort stenhus, med klätterväxter längs väggarna och vinrankorna på fälten. Magiskt.

Jag måste bara visa er en bild på det här duvhuset. I Frankrike kallas de pigeonniers , och i landskapen kring Toulouse, Albi och Cordes-sur-Ciel står de fortfarande som en påminnelse om en tid då varje duvhus bar på en berättelse om status, matförsörjning och makt. För det var bara adeln som fick ha duvhus och de var en symbol för rikedom och makt. Duvgödslet ansågs till och med så värdefullt att det ibland vaktades.

Idag står många av dessa duvhus tysta och övergivna, ibland förfallna men flera är också restaurerade av någon som sett deras charm. I vissa byar används de numera som gästhus, ateljéer eller bara som pittoreska inslag i trädgården.

Älskar, älskar, älskar den här miljön. Det är som att hamna i en annan tid och jag skulle så gärna vilja ta med mig familjen på en resa genom Frankrike. På bilden är min fina vän Angelica. Vi har gjort en hel del resor tillsammans och har bland annat bilat på Irland, besökt Lissabon och Paris. De två senaste åren har hon även följt med mig till La Chartreuse i Frankrike.