Många gånger har man en drömbild av hur det är att vara författare. Ofta förknippas det med skrivpass på caféer, med utsikt över havet eller något annat härligt. För mig har det alltid fungerat bäst att skriva hemma. Lite tråkigt kanske, men på mitt kontor har jag en stor skärm, bra kontorsstol och annat som gör det bekvämt att sitta många många timmar framför datorn. För det är just det. Att skriva en bok tar timmar och återigen timmar att skriva. Det är ingen quickfix, och inför en deadline kan jag sitta uppåt tio till tolv timmar per dag. Den här veckan har det dock gått trögt. Jag har inte riktigt fått skrivro här hemma och deadline kryper allt närmare. Igår gjorde jag en plan för hur mycket jag behöver redigera varje dag för att hinna till deadline och det är ett ganska tufft schema. Så i morse bestämde jag mig för att ta med hundarna på vår vanliga långpromenad, äta frukost på Djurgårdsbrunn och ta med datorn dit. Ärligt talat kände jag mig lite desperat och tänkte att jag kanske behövde miljöombyte. Att vädret är helt underbart just nu gjorde inte saken sämre. Sagt och gjort. Packade ihop allt jag behövde, tog hundarna och stack iväg. Och wow, vilken förmiddag jag fick. Skrev massor och har nått långt över dagens skrivmål. Dessutom passade jag på att ta en extra lång promenad på hemvägen. Hundarna var lyckliga, jag var nöjd och vi fick en så bra start på dagen. Och som ett extra plus fick jag tid att beta av min långa att-göra-lista när jag kom hem. Skicka fakturor, svara på förfrågningar, planera kurser och föreläsningar mm. I morgon är planen att göra samma sak igen. Det här var verkligen det jag behövde.