Dags att nyansera feelgood i Sverige

Den senaste tiden har varit något alldeles extra. En intervju där jag pratar om feelgood-genren och mina böcker har publicerats i över fyrtio tidningar runt om i landet. Jag är både tacksam och smått överväldigad över hur fin respons artiklarna har fått. Det känns nästan lite overkligt, men framför allt väldigt roligt att så många är nyfikna på feelgood och vad det egentligen är.

För det är ju just det – vad är feelgood egentligen?

När jag fick frågan i intervjun blev det tydligt för mig hur bred och spretig den här genren faktiskt är. Den rymmer så mycket mer än vad man ibland tror. Det handlar inte bara om charmiga småstäder, hoppfulla slut och härliga miljöer, även om det ofta ingår, utan också om allvarligare teman, personlig utveckling, sorg, vänskap, vardag, skratt och igenkänning. Feelgood är snarare en känsla än en formel, och kanske är det just därför det är så svårt att sätta fingret på vad det egentligen är.

I Norden säger vi feelgood, men tittar man ut i världen, till exempel på hur brittiska och amerikanska författare kategoriserar sina böcker är det helt andra begrepp som används. Jenny Colgan kallas ofta romantic comedy. Marian Keyes placeras under contemporary fiction. Jojo Moyes kan ligga både där och inom romance. Colleen Hoover skriver något som ibland benämns new adult fiction. Listan kan göras lång.

Och det får mig att undra: Är det dags att vi i Sverige också börjar prata om fler undergenrer inom feelgood? Inte för att komplicera det, utan för att nyansera. Jag tror att vi skulle kunna vinna mycket på det. Så att det blir lättare för läsare att hitta rätt, för bokhandlare att guida och för oss författare att förklara vad vi faktiskt skriver.

Vad tycker du? Känner du igen dig i den här bredden? Har du egna ord för vad du läser eller skriver när du säger "feelgood"? Jag är så nyfiken på era tankar. Dela gärna med dig i kommentarerna eller skicka ett DM.